Ett ovanligt bevingat hjul

En mycket ovanlig form på bevingat hjul som veterligt endast GDJ har burit i Sverige tycks ha en omisskännlig koppling till ett tidigt preussiskt bevingat hjul för privatbanor. Den preussiska "förebilden" fastställdes den 30 november 1853. Exakt när vinghjulet – som fanns i två storlekar, ett större för mössa och ett mindre för ståndkrage – infördes i Sverige har inte gått att hitta i arkiven. Ett nytt uniformsreglemente infördes dock 1876 och senast då torde ett vinghjul av normal svensk slokande modell med GDJ:s monogram ha införts. Contoret har lyckats fånga originalverktyget till "urvinghjulet" och ett färdigställt exemplar av emblemet finns representerat på Sveriges järnvägsmuseum i Gävle. En bild på den sannolika tyska förlagan har vännen Hartmut Schöttge hjälpt till med. Vi vet förvisso att man under GDJ:s tidiga år hade intensiva kontakter med England, men det verkar som att någon har gjort ett studiebesök i Preussen och låtit sig imponeras av den tyska uniformeringen.

Knepig SJ-knapp i tre valörer

Uniformsknapp med bokstäverna SJ i bronserat/grönbrunt utförande är säkert bekant för de flesta som en knapp för SJ busstrafik, men att den även fanns i valörerna silver och guld är kanske inte lika känt. Den bronserade varianten (som med åren fick en smula förändrat utseende med målad yta) introducerades med SJ:s särskilda uniform för busspersonal vilken kom att gälla från och med den 18 januari 1940. Uniformssystemet upphörde i och med införandet av enhetsuniform för all SJ-personal under 1970. Den bronserade knappen fick dock en liten respit till sommaren 1971 då man redan hade gjort en större beställning av uniformer för busspersonal och inte ville låta dessa lagervärden gå till spillo. Knappen fanns i tre storlekar: för kavaj, väst och mössträns. Den förgyllda utgåvan av knappen förekom enbart i kavajstorlek och var avsedd för ett fåtal plagg, främst tåg- och bussvärdinnornas damkavaj vilken infördes 1954 och gick ur tiden 1970. Den silverfärgade varianten förekom endast i väststorlek vilket dock var ett misstag eftersom den var avsedd att användas som mösstränsknapp! Silverknappen tillkom i och med införandet av ett förändrat mössmärke för trafikmästare och trafikförmän vid SJ biltrafik (de äldre titlarna förste bangårdsmästare, bangårdsmästare och stationsförman vid biltrafiken var mer anpassade till järnvägstjänsten än till busstjänsten). Ändringen trädde i kraft i juli 1964. Det nya mössmärket var omgärdat av en vit silkesträns och mösstränsen var dessutom vit vilket ledde till att man ersatte den bronserade tränsknappen med en silverfärgad av rent estetiska skäl! Nedre bilden visar två värdinnor (1962) iförda mörkblå kavaj med förgyllda knappar och damhatt med särskilt mössmärke för buss- och tågvärdinnor: "SJ" och ring i förgyllt utförande på mörkblå botten och mörkblå träns. (Sveriges järnvägsmuseum KBDB12557)

Vad en baksida kan berätta...

Smaken är som baken fast baksidan på SJ:s mössmärke av 1953 års utförande skapar ändå lite förvirring ibland. Så här är det. De flesta har säkert noterat två olika fästanordningar: vikben eller en lodrätt nål på en bred skena med uppvikta kanter. Den kungliga kronan brukar vara framåtböjd på varianten med ben och var ämnad att sitta i skärmmössan. Den böjda kronan skulle följa kullens framåtriktade vinkel från mösstommen. Varianten med nål var avsedd att bäras i pälsmössa och båtmössa samt från 1962 även i den nyinförda skidmössan vilken på sikt ersatte den klassiska pälsbåtmössan. Till skärmmössan användes rött tågklarerar- eller blått tågbefälhavarband runt mösstommen då bäraren utövade dessa tjänsteuppgifter. Till de övriga mösstyperna bars en röd eller blå lättmetallplåt som fördes ner i skenan på märkets frånsida. Lägg dock märke till att blå tågbefälhavarplåt inte fick bäras till båtmössa.

Från förslag till utförande

SJ:s runda krönta mössmärke med repbård och vinklar är kanske 

det mest kända och vanligast förekommande svenska järnvägs-mössmärket. Utförandet introducerades under sommaren 1953 och hängde med till 1970 då det under perioden januari och fram till augusti ersattes av ett enhetsmössmärke för all personal utom tågfärjebefäl. Innan ett uniformsemblem fastställs och kommer ut i verkligheten har det behandlats i någon form av kommitté som granskar olika förslagsteckningar. När ledamöterna kommit överens om vilket förslag man vill ha beställs som regel ett provemblem för att se hur detta ter sig i verkligheten. Här kommer ett exempel på hur det förfarandet kunde gå till. Först ett tecknat förslag som blivit fastställt, därefter ett provemblem – här i form av en guldtråds-broderad variant – och sedan det emblem som kom att framställas i massupplaga: av imiterat guldbroderi, det vill säga metall. Serien visar 1953 års mössmärke för Statens järnvägar med tre vinklar för exempelvis lokförare.

Silver och guld vid TfvGDG

När de typiska banvaktsplåtarna gick ur tiden senast i samband med att de enskilda järnvägarna införde 1921 års uniformsreglemente, kom banvakterna vid de flesta förvaltningar att bära banavdelningens nydesignade mössknapp med blåemaljerad rälsprofil tillsammans med det nya kantiga vinghjulet. Ett fåtal banor fortsatte emellertid att tillämpa 1899 års reglemente samtidigt som man såg fördelarna med att införa rälsprofilknappen vid sin banavdelning. Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle (GDG) med sina banor valde exempelvis att fortsätta med silverfärgade emblem för lägre tjänstemän och då kom banvakternas mössgarnityr märkligt nog att bli en blandning av silver och guld. Både stor och liten mössplåt för vintermössa kom till användning och här presenterar vi två exempel från Dal–Västra Värmlands Järnväg (DVVJ) och  Södra Dalarnes Järnväg (SDJ).

Två tjusiga mössknappar med lok utan historisk förebild!

Jernvägs-Contoret har fått en fråga från en läsare, Fredrik i Norrköping. Han funderar över en mössknapp (t.v.) med ett i det här sammanhanget sällan skådat motiv, nämligen loket Virå som finns hos Östra Södermanlands Järnväg (ÖSlJ) i Mariefred. Under tidigt sjuttiotal togs det fram vanliga rockknappar samt en emaljerad mössknapp (t.h.) med Jönköping-Gripenbergs Järnvägs (JGJ) malletlokknapp som förebild då originalstansen från firma Pettersson inte längre stod till buds. Dessvärre sprack den nya formen så det blev bara en omgång knappar gjorda. Med den knappen som inspirationskälla kom en finurlig ÖSlJ-medlem på idén att modifiera ett nålmärke med loket Virå som föreningen säljer och varsamt montera det på en typisk blå emaljkupa till mössknapp – och vips skapades ett nytt trevligt mössmärke med passande motiv för museijärnvägens lokpersonal.

Särling från NOJ

Med detta inlägg tänker vi ta några grepp om banvakterna och 

vad de kunde bära i mössan under olika tidsepoker. Vi har ju 

tidigare presenterat hur det såg ut vid SJ men fördjupar oss nu i tillämpningarna vid privatbanorna. Först ut blir en riktig särling, banvaktsplåten vid Nässjö-Oskarshamns Järnväg (NOJ). Den här sköldformen var de ensamma om att använda och var idén kom ifrån är tyvärr höljt i dunkel. NOJ:s välkomponerade monogram var dessutom utfört i en tämligen ovanlig stil. Porträttet visar banvakt No. 14. i Lönneberga – dock inte Emil utan Kalle.