Hur många hörn har en trekantig hatt?

Den 29. januari 1864 lät G. Lagerstråle i brev till Chefen i Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrafik, General Direktören m.m. C. O. Troilius meddela att Kongl Majt fastställt uniformsbestämmelser för tjänstemän. Här beskrivs bland annat en paraduniform som inkluderade trekantig hatt med blå och gul kokard, guldträns och guldtofsar. I en annan skrivelse, till Civildepartementet i april 1909, heter det så här: "Hatt, trekantig, med träns och tofsar af guldbuljon samt gul och blå kokard af sidentyg och för generaldirektör försedd med svart plumet." I och med järnvägsstyrelsens arbete med att ta fram ett nytt uniformsreglemente föreslår man i en skrivelse till Kommunikationsdepartementet den 20. februari 1954 att paraduniformen slopas i det kommande reglementet. Så kom det också att bli. Någon mer exakt uppgift om när paraduniform användes för sista gången vid SJ har inte gått att få fram. Som en tänkvärd måttstock kan dock nämnas att Julius Juhlin, som var postverkets generaldirektör från 1907 till 1925, var den siste att bära sådan uniform inom den förvaltningen, även om den fanns med i reglementet lång tid därefter. Förmodligen blev den helt enkelt omodern efterhand. Men, hur var det nu med den trekantiga hatten? I verkligheten är det faktiskt en bikorn (fr. bicorne), alltså en mössa med endast två spetsar! I Tyskland används det mer passande namnet Zweispitz. Hattarna var tillverkade av ett plyschliknade material som kallas felb och den omnämnda guldbuljonen är spiralformade, förgyllda metalltrådar och plumet betyder strutsfjäder. Praktfullt så att det förslår!

Från gammalt till lite nyare...

...kan man kanske beteckna förändringen i banvaktsplåtens form som genomfördes vid SJ under 1905. Mössplåten i sköldform, försedd med kunglig krona och karlens nummer, att bäras av ban- och brovakter samt signalkarlar och spårväxlare tillhörande banavdelningen, infördes första gången vid Statens järnvägstrafik i dess beklädnadsreglemente av den 5. april 1870. Tidigare bars ett stort mössemblem av stadsbudsmodell med texten "BANWAKT" utsågad ur mässingsplåten. Banvakt 1162 Anders Gustaf Olof Gudmundsson, född den 6. december 1845, antogs som ordinarie banvakt den 1. november 1871 och fick då den drygt ett år gamla mössplåten med "sitt" nummer att sätta i mössan. De äldsta mössplåtarna kan ha lite olika form och utseende beroende på att de tillverkades av olika firmor eller i vissa fall vid SJ:s egen verkstad i Liljeholmen. Kanske var det så att man efterhand ville få ett enhetligt och litet modernare utseende och under 1905 beställdes det helt nya mössplåtar hos firma Sporrong. Den 27. maj 1905 härdades den nya stansen till en mössplåt som kom att bli den sista modellen vid SJ. Banvakt Gudmundsson hann bära båda varianterna i sin mössa! Det förtjänar också att nämnas att plåtarna levererades parvis, det vill säga att man tillhandahöll två med samma nummer. Någon bild på Gudmundsson har vi inte, men hans kollega Banvakt 3057 Gustaf Adolf Johansson, född den 15. mars 1848 och antagen som ordinarie banvakt den 1. december 1874, får med sin mössplåt av 1905 års modell posera i stället. Banvaktsplåtarna försvann vid SJ under 1909, då ett helt nytt uniformsreglemente togs i bruk, men det får vi återkomma till vid ett annat tillfälle.