Åkte SWB:s maskindirektör Klemming spårvagn till jobbet?

Det får vi nog aldrig veta med säkerhet - men vi kan ana att han möjligen hämtade inspiration till SWB:s pälsmössmärken för maskinavdelningen från SSB (Stockholms Södra Spårvägs AB). SSB önskade under 1913 att modifiera sina dittillsvarande pälsmössmärken och fick därför från firma Sporrong låna ett pälsmössmärke av SJ:s nya modell (det stora oliksidigt trekantsformade från 1909). Sporrong hoppades kunna ge uppslag till en ny modell hos SSB, men formen föll inte i smaken. Däremot gillade spårvägsbolaget emblemets breda metallsarg. Det nya pälsmössmärket kom att få en stående oval form, försedd med metallsarg istället för kantsnodd. Ungefär samtidigt, under maskindirektör Betts ledning, fick maskinpersonalen vid SWB bära silverfärgade emblem till sina uniformer, vilket inte alls var populärt då det innebar en degradering gentemot de guldfärgade emblem som annars föreskrevs i 1899 års uniformsreglemente för maskinavdelningarna vid EJ. Sven Klemming efterträdde så småningom Betts och från den 1. oktober 1922 fick SWB:s maskinavdelning återigen bära förgyllda uniformsdetaljer. De nya pälsmössmärkena var försedda med en bred metallsarg på motsvarande sätt som vid SSB. Detta varade till och med den siste december 1937, dagen efter trädde 1921 års uniformsreglemente i kraft vid SWB-Ma. Bilden visar pälsmössmärke för trafikpersonal vid SSB (förare och konduktörer) samt pälsmössmärke för lokförare vid SWB. Notera att SWB-monogrammet är fastlött på lokknappens överkant.