Ett vinghjul för SJ – eller inte...

Stavsjö Järnväg i Södermanland, 1899–1939, 19 km, 600 mm spårvidd. Även kallad Nunnebanan eftersom järnvägen egentligen anlades för att frakta timmer efter barrskogsnunnans (skadefjäril) framfart. Man beslöt dock att öppna banan för både allmän gods- och persontrafik. Banan tilldelades inte någon officiell signatur, helt inofficiellt blev det därför StafsjöJ – eller SJ! Intressant nog finns det monogram med signaturen SJ – här monterat på ett vinghjul – framtagna och möjligen bars de också. Risken att förväxlas med statsbanorna var kanske minimal i verkligheten, men det andas ändå en rejäl dos morskhet från denna lilleputt att använda en signatur som till förväxling liknar någon annans...