Standardvinghjul före 1921 – fanns det..?

I Contorets förra artikel tittade vi på tankarna kring ett enhetligt mössmärke för EJ, som presenterades under 1912 vid ett möte hos Svenska Järnvägsföreningen. Men redan tidigare fanns ett neutralt alternativ för de banor som inte önskade att bära ett eget monogram. Det användes även i ett fall av en förvaltning som innefattade flera banor med egna signaturer och då det inte gick att ståta med en enskild banas monogram i hatten. Det emblem som här kom ifråga är ett vinghjul som krönts med ett strålknippe, eller liljeblad som de ibland också kallas, ovanför hjulet. Motivet är lika enkelt som genialt; det är ju samma motiv som pryder EJ:s olika varianter av vinghjulsknapparna. Det är alltså en tanke som följts åt inom många verksamheter, att mössmärkets och knapparnas motiv gick hand i hand. Vi ser här två varianter på vinghjulet. Även en äldre variant med slokande vingar är känd. Som jämförelse visas också en knapp där motivet får träda fram i en annan nyans för tydlighetens skull. Knappen här är av firma Pettersons tillverkning. Men vilka var då banorna som valde det här anonyma vinghjulet? Det kommer Contoret att återkomma till framöver, men vi uppmanar läsarna att under tiden fundera över vilken typ av mössmärke som bars av de personalkategorier som i normala fall enbart skulle ha ett monogram. Kunde man ha ett monogram på en monogramlös bana…?