13 november 2010

Tre i en

Contoret andas lite skärgårdsluft och presenterar ett mössmärke som på sätt och vis inkorporerar tre olika transportbranscher: sjöfart, busstrafik och järnväg. Mössmärket var visserligen uteslutande avsett för skärgårdstrafik, men om man studerar det lite närmare skymtar också busstrafik samt en aning järnvägsanknytning. Busstrafiken Stockholm–Björknäs–Värmdö (BSBV) bedrev sedan 1953 även skärgårdstrafik och någon gång mellan sommartidtabellen och höstturlistan 1954 ändrade den sjöburna delen namn till Rederi AB Saltsjöfart. Det avbildade mössmärket för befälhavare infördes samtidigt. Den blåemaljerade rederiflaggan visar BSBV:s bevingade bussratt, med ett "S" genombrutet av vågor i centrum. Denna symbol användes istället för BSBV:s rombformade bolagsemblem av RAB Saltsjöfart, men den minnesgode eller observante känner också igen det från Saltsjöbanan – åtminstone i grafiska sammanhang. Och här kommer den bakomliggande järnvägsanknytningen: BSBV var nämligen ett dotterbolag till Wallenbergägda Järnvägs AB Stockholm–Saltsjön. Hösten 1956 köpte nyssnämnda ägarkoncern upp Stockholms Ångslups AB varvid RAB Saltsjöfart inlemmades i detta bolag och förlorade sin profil. Namnet skulle dock återkomma i samband med Hörjelöverenskommelsen 1969, men då som ett gemensamt trafikaktiebolag för BSBV och BSS (Busstrafiken Stockholm–Södertörn) under några år innan SL svalde allt. Den avbildade knappen bars av RAB Saltsjöfarts uniformerade besättningsmedlemmar, i förgyllt utförande enligt marina traditioner.

1 kommentar:

  1. K Peter Dahlström20 november 2010 kl. 16:25

    Mycket intressant! Dessa märken har jag inte sett tidigare. Däremot minns jag att det på SÅA:s kontor stod en modell av "fågelbåtarna" med BSBV:s emblem på skorstenen. Rederi AB Saltsjöfart bestod som dotterbolag till SSnJ, men SÅA svarade för trafiken. Om jag inte missminner mig, förblev Saltsjöfart ägare av Ejdern, Grisslan och Skraken, men de fick SÅA:s skorstensmärke. Även om SÅA via en kedja av olika bolag blev ett dotterbolag till SSnJ, hade bolaget också cirka 300 mindre aktieägare och förblev noterat på Svenska Fondhandlareföreningens lista.

    Beträffande BSBV och BSS lär åtminstone bussarna formellt ha ägts av SSnJ:s dotterbolag AB Ringvägens Bensinstation. Om detta bolag också drev verksamheten känner jag inte till.

    Till sist vill jag nämna att Stockholm - Saltsjön efter försäljningen av järnvägen bytte namn till Fastighets AB Stockholm - Saltsjön, förkortat SSnF. 

    SvaraRadera